Blues för Jacques Brel - Cornelis Vreeswijk

Rostiga gränder, sotiga tak

Hundar som parar sig, fylla och brak

Kärringar slåss om fisken

Och hojtar gällt

Och med pannan stödd mot sin öl vid disken

Sover lill-Paulus sällt

Och i Antwerpen susar ett dragspel

En sång, en chanson

Om just honom, just honom, just honom

Och många miljoner fler

För han är som en snurra, som snurrar, och stannar

Och sen aldrig rör sig mer

Trasiga vagnar på trasiga spår

Svarta ruiner från svarta år

Jag blundar och genast hör jag taktfasta vrål

Jag ser en förkolnad bild av soldaten som drunknade i stål

Och i Antwerpen susar ett dragspel

En sång, en chanson

Om just honom, just honom, just honom

Och några miljoner fler

För han är som en snurra, som snurrar, och stannar

Och sen aldrig rör sig mer

Vackra Minouschka, Katendrechts skatt

Jenever, Jenever, och hesa skratt

Det doftar frityr och rosor

Från Rue de Becq

Och i gränderna fladdrar horornas trosor

Från slaka klädesstreck

Och i Antwerpen susar ett dragspel

En sång, en chanson

Om just henne, just henne, just henne

Och många miljoner fler

För hon är som en snurra, som snurrar, och stannar

Och sen aldrig rör sig mer

I mitt Antwerpen går jag omkring

Och tänker att allt är ingenting

Borta är musikanten som förr här fanns

Borta är också tiggaretanten som bodde ingenstans

Och i Antwerpen susar ett dragspel

En sång, en chanson

Om just henne, just henne, just henne

Och några miljoner fler

För hon är som en snurra, som snurrar, och stannar

Och sen aldrig rör sig mer

Callejones oxidados, techos de hollín

Perros que se aparean, llenan y caen

Las comadrejas se pelean por el pescado

y grita estridente

Y con la frente apoyada en su cerveza en el mostrador

El pequeño Paul está durmiendo profundamente.

Y en Amberes, un acordeón silba

Una canción, una canción

Sobre solo él, solo él, solo él

y muchos millones mas

Porque él es como una rueca, que gira y se detiene

Y luego nunca más moverte

vagones rotos en vías rotas

Ruinas negras de años negros

Cierro los ojos e inmediatamente escucho rugidos rítmicos

Veo una imagen carbonizada del soldado que se ahogó en acero

Y en Amberes, un acordeón silba

Una canción, una canción

Sobre solo él, solo él, solo él

Y unos cuantos millones más

Porque él es como una rueca, que gira y se detiene

Y luego nunca más moverte

Hermosa Minouschka, el tesoro de Katendrecht

Jenever, Jenever, y la risa ronca

Huele a fritura y rosas.

Desde la calle de Becq

Y en los callejones revolotean las bragas de las putas

De tendederos sueltos

Y en Amberes, un acordeón silba

Una canción, una canción

Sobre solo ella, solo ella, solo ella

y muchos millones mas

Porque ella es como una rueca, que gira y se detiene

Y luego nunca más moverte

En mi Amberes camino

Y pensar que todo es nada

Se fue el músico que solía estar aquí

Se fue también el mendigo que no vivía en ninguna parte

Y en Amberes, un acordeón silba

Una canción, una canción

Sobre solo ella, solo ella, solo ella

Y unos cuantos millones más

Porque ella es como una rueca, que gira y se detiene

Y luego nunca más moverte