Balladen om flykten - Cornelis Vreeswijk

Om natten gick vi, ingen såg

Hur vi på smala stigar drog

Och några tröttnade och dog

Och dom fick ligga där de låg

Men vi är kvar ers excellens

Får vi passera eder gräns?

Vi har ett namn, vi har en kropp

Vi kände till en flyktings stig

På natten gick vi i det krig

Framför oss finns vårt sista hopp

Förbarma er herr general

Släpp fram oss genom dödensdal

Vi saknar pass, herr indendent

De brann när allting annat brann

Vår existens betvivlar man

Vi lever men vårt namn är bränt

Förbarma er herr intendent

Vi rår ej för, att detta hänt

Förlåt oss snälle, herr soldat

Men om det finns nån' frihet här

Så ställ ifrån dig ditt gevär

Och låt oss komma in, kamrat!

Förbarma dig då herr soldat

Se barnen som behöver mat

För barnen irrar vilsna kring

Utan att fatta och förstå

Dom kan väl ni ta vara på

För dom har inte gjort någonting

Ers excellens, kom hit och hör

Vad tror ni barnen gråter för?

Vi flydde till, vår sista chans

Ers excellens som kan och vill

Öppna den gräns vi har kommit till

Vart ska vi annars gå någonstans?

En la noche que fuimos, nadie vio

Cómo dibujamos en caminos angostos

Y algunos se cansaron y murieron

Y tuvieron que quedarse donde estaban.

Pero nos quedamos, Su Excelencia

¿Podemos cruzar tu frontera?

Tenemos un nombre, tenemos un cuerpo

Conocimos el camino de un refugiado

En la noche fuimos a esa guerra

Ante nosotros está nuestra última esperanza

Tenga piedad, señor general

Déjanos atravesar el valle de la muerte

Echamos de menos los pasaportes Sr. Indendent

Se quemaron cuando todo lo demás se quemó

Se duda de nuestra existencia

Vivimos pero nuestro nombre está quemado

Tenga piedad, Sr. Superintendente

No lamentamos que esto haya sucedido.

Perdónenos por favor, Sr. Soldado

Pero si hay alguna libertad aquí

Así que baja tu rifle

¡Y entremos, camarada!

Entonces ten piedad, señor soldado

Ver a los niños que necesitan comida

Porque los niños andan perdidos

Sin captar y entender

puedes cuidarlos

porque no han hecho nada

Su Excelencia, venga aquí y escuche

¿Por qué crees que lloran los niños?

Huimos a nuestra última oportunidad

Su Excelencia que puede y quiere

Abre la frontera a la que hemos llegado

¿Adónde más vamos a ir?