Fattig Bonddräng - Christopher Sander, [ingenting]

Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå

Dagar går och kommer, medan jag knogar på

Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär

Går bak mina oxar, hojtar visslar och svär

Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus

Och när lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus

Sen, när jag blitt livad vill jag tampas och slåss

Vila hos en flicka vill jag också, förstås

Sen, så kommer sönda'n, och då vill våran präst

Att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest

Prästen kan väl sova hela måndagen men

För en fattig bonddräng, börjar knoget igen

Så går hela veckan, alla dagar och år

Jag går med min lie, och jag plöjer och sår

Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö

Harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö

Står där, fattig bonddräng invid Himmelens port

Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort

Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss

Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås

Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit

Jag har sett din strävan och ditt eviga slit

Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här

Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när

Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud

Och sen klär han på mig den mest snövita skrud

Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut

Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut

Soy un campesino pobre, pero todavía vivo

Los días van y vienen, mientras me nudillo

Rastras, siembras y arados, sega, excava y transporta

Caminando detrás de mis bueyes, gritando, silbando y maldiciendo

Soy un campesino pobre, y mastico mi rapé

Y cuando llegue el sábado, quiero drogarme

Entonces, cuando esté vivo, quiero ser domesticado y pelear

Descansa con una chica que también quiero, claro

Entonces, llega el domingo, y entonces nuestro sacerdote quiere

Que voy a la iglesia, pero luego mayormente duermo

Aunque el sacerdote puede dormir todo el lunes.

Para un campesino pobre, el nudillo comienza de nuevo

Así va toda la semana, todos los días y años

Camino con mi guadaña, y aro y siembro

Conduzco mis bueyes y rastrillo mi heno

Harrows, gnomos y esclavos, y finalmente moriré

De pie allí, pobre campesino junto a la puerta del cielo

Un poco asustado y arrepentido por los pecados que cometí

Uno no debe beber, andar con chicas y pelear.

El Señor Dios en el Cielo por supuesto está disgustado

Pero entonces el Señor dice: Pobre campesino, ven aquí

He visto tu esfuerzo y tu eterno trabajo

Por lo tanto, pobre campesino, eres bienvenido aquí.

Por eso, pobre campesino, serás yo cuando

Oh, yo, pobre campesino, me quedo tan quieto ante Dios

Y luego me viste con el vestido más blanco como la nieve

Ahora tú, dice el Señor, tu obra ha terminado.

Ahora tú, pobre campesino, ahora te vas a descansar