Soloviolin - Adolphson & Falk

Jag söker hennes blick

Och hon söker min

Vi byter några ord

Som inte lovar någonting

Och staden är en djungel

Som vi måste ta oss ur

Vi finner dolda stigar

Utan att veta hur

Och i natten går en spårvagn

För alla de som vet

Att det här är bara början

Av en oupptäckt evighet

Och vi färdas genom mörkret

Som ett skepp på okänt hav

Där lyktor blir till fyrar

Som leder oss dit vi ska

Och hon tar mig till sitt rum

Som hon målat helt i indigo

Och visar mig det heliga

Som hon gömmer i sitt skrin

Och hon faller ner på knä

Och söker på sin radio

Tills rummet fylls av tonerna

Från en soloviolin

Och nu börjar allt förändras

Som om tiden drogs tillbaks

Hennes rum är inte längre

Fyra väggar, golv och tak

Och jag blickar över nejder

Som jag glömt för länge sen

Där allting andas stillhet

Som om jag äntligen hittat hem

När hon tar mig till sitt rum

Som hon målat helt i indigo

Och visar mig det heliga

Som hon gömmer i sitt skrin

När hon faller ner på knä

Och söker på sin radio

Tills rummet fylls av tonerna

Från en soloviolin

Hon tar mig till sitt rum

Som hon målat helt i indigo

Och visar mig det heliga

Som hon gömmer i sitt skrin

Och hon faller ner på knä

Och söker på sin radio

Tills rummet fylls av tonerna

Från en soloviolin

busco su mirada

Y ella busca la mía

Intercambiamos algunas palabras

que no promete nada

Y la ciudad es una jungla

de la que tenemos que salir

Encontramos caminos ocultos

sin saber como

Y en la noche va un tranvía

Para todos los que saben

Que esto es solo el comienzo

De una eternidad por descubrir

Y viajamos a través de la oscuridad

Como un barco en mares desconocidos

Donde las linternas se convierten en faros

Que nos lleva a donde vamos

y me lleva a su cuarto

Que pintó enteramente en índigo

Y muéstrame el santo

que esconde en su ataúd

Y ella cae de rodillas

Y busca su radio

Hasta que la habitación se llene de notas.

De un violín solo

Y ahora todo empieza a cambiar

como si el tiempo retrocediera

su cuarto ya no existe

Cuatro paredes, suelo y techo.

Y miro a Nejder

que olvidé hace mucho tiempo

Donde todo respira silencio

Como si finalmente encontrara un hogar

Cuando me lleva a su cuarto

Que pintó enteramente en índigo

Y muéstrame el santo

que esconde en su ataúd

Cuando ella cae de rodillas

Y busca su radio

Hasta que la habitación se llene de notas.

De un violín solo

ella me lleva a su cuarto

Que pintó enteramente en índigo

Y muéstrame el santo

que esconde en su ataúd

Y ella cae de rodillas

Y busca su radio

Hasta que la habitación se llene de notas.

De un violín solo