Qaqortoq - Raubtier

Hur kan kölden bränna mig så svårt

Att hettan liknar glöd?

Hur kan vinden pina mig så hårt?

Den viskar om min död

Vemod tynger varje steg jag tar

Jag fumlar blott tafatt

Jag ger vad liten gnista jag har kvar

Till grym subarktisk natt

I gryningsljuset flammar brand

Jag ser ett öde, fruset land

Jag ser och ber för min själ

Jag fann Qaqortoqs is och snö

Jag tog farväl jag sade adjö

Jag ler, jag fryser ihjäl

Så stilla, så mäktig så obeveklig

Den tystnad som jag långsamt drunknar i

En kätting, ett fängsel av iskristaller

När natten är över är jag fri

Vilsen i det frusna vita hav

Som ingen bäring har

Min viloplats skall även bli min grav

Evigt blir jag kvar

Jag följer blott vår allfaders kompass

Och ödets lumpna giv

Förlikad med mitt ödes tunga lass

Emot mitt efterliv

I gryningsljuset flammar brand

Jag ser ett öde, fruset land

Jag ser och ber för min själ

Jag fann Qaqortoqs is och snö

Jag tog farväl jag sade adjö

Jag ler, jag fryser ihjäl

Qaqortoq, du skymtar vid gryningsljusen

Ditt anlete skänker mig ro och tröst

Jag skådar i fjärran de varma husen

De skänker mig fröjd i mitt trötta bröst

I gryningsljuset flammar brand

Jag ser ett öde, fruset land

Jag ser och ber för min själ

Jag fann Qaqortoqs is och snö

Jag tog farväl jag sade adjö

Jag ler, jag fryser ihjäl

I gryningsljuset brinner död

Likt fruset blod är himlen röd

Den ler men vill inget väl

Min tid är ute, allt förbi

Om ögonblick är anden fri

Jag ger mitt sista farväl

Den mäktiga, kalla lavinen rasar

Obändig, likt vårflodens vilda fall

Förlikning tar platsen från skräck och fasa

Ej ensam, ej sorgsen, ej längre kall

¿Cómo puede el frío quemarme tan fuerte?

¿Que el calor se parece a las brasas?

¿Cómo puede el viento atormentarme tan fuerte?

Susurra sobre mi muerte

La melancolía pesa cada paso que doy

Solo busco a tientas torpemente

doy la poca chispa que me queda

A la cruel noche subártica

El fuego estalla en la luz del amanecer

Veo una tierra desolada y congelada

Veo y rezo por mi alma

Encontré el hielo y la nieve de Qaqortoq

dije adios dije adios

Estoy sonriendo, me estoy congelando hasta morir

Tan silencioso, tan poderoso, tan implacable

El silencio en el que me ahogo lentamente

Una cadena, una prisión de cristales de hielo

Cuando la noche termina, soy libre

Perdido en el mar blanco congelado

Que no tiene relación

Mi lugar de descanso será también mi tumba

me quedaré para siempre

Solo estoy siguiendo la brújula de nuestro padre.

Y el mal regalo del destino

Reconciliado con la pesada carga de mi destino

Hacia mi otra vida

El fuego estalla en la luz del amanecer

Veo una tierra desolada y congelada

Veo y rezo por mi alma

Encontré el hielo y la nieve de Qaqortoq

dije adios dije adios

Estoy sonriendo, me estoy congelando hasta morir

Qaqortoq, se vislumbran las luces del amanecer

tu rostro me da paz y consuelo

Puedo ver las casas cálidas en la distancia

Me dan alegría en mi pecho cansado

El fuego estalla en la luz del amanecer

Veo una tierra desolada y congelada

Veo y rezo por mi alma

Encontré el hielo y la nieve de Qaqortoq

dije adios dije adios

Estoy sonriendo, me estoy congelando hasta morir

En la luz del amanecer la muerte arde

Como sangre congelada, el cielo es rojo

Sonríe pero no quiere nada bueno

Mi tiempo ha terminado, todo ha terminado

En un instante, el espíritu es libre.

digo mi ultimo adios

La poderosa y fría avalancha ruge

Infinito, como la caída salvaje del río primaveral

La reconciliación toma el lugar del miedo y el horror.

No solo, no triste, ya no frío